Eftersom jag förra veckan befann mig i Etiopien, fascineras jag just nu över teknikens under. Min mobil funkar som den ska, jag kan ringa när jag vill till vem jag vill och framför allt jag kan skicka sms till allt och alla...till och med när det vill sig ta emot bilder.
Mailen funkar jag är ständigt uppkopplad mot msn och andra webbaserade hjälpmedel. Varför då undrar jag ibland. Kommunikationsivern är gigantisk...Ändå vill jag träffa de personer jag jobbar med. Det personliga mötet är det bästa med stöds självklart av teknik, som mail och telefon.
Tänker tillbaka 15 år i tiden, då e-postade åtminstone inte jag. 1993 då hade jag avslutat min första termin i Uppsala och skrev precis den här årstiden uppsats instängd i pojkvännens lilla sovrum (han hade nämligen en egen dator). Sedan myglade jag mig in i Teknikums datasal, där det alltid var folk även på nätterna och skrev ut mitt alster...Jösses vad tiden går fort...telefon hade jag i korridoren...en mynttelefon, som vi kunde ta emot samtal på...alla svarade och så hojtade man på den som hade telefon...Det blev folk av mig också...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment