Jag har många gånger funderat över hur det kommer sig att jag hamnar i olika sammanhang. Till exempel så är jag engagerad i ett flertal föreningar med företrädelsevis äldre kostymprydda herrar, typ Rotary och Företagarna. Givetvis har jag frivilligt blivit medlem i dessa organisationer, men ändå. Jag är inte medlem i syföreningen direkt...
Många gånger så förväntas jag också i dessa sammanhang representera yngre kvinnor i karriären, eller som i mitt fall då egenföretagare.
En teori jag har kring detta är att jag på senare tid har börjat säga ja oftare än jag säger nej. Får jag en förfrågan om ett uppdrag så tackar jag ja om jag tycker det verkar skoj eller om jag tror att jag kan lära mig något. Än så länge så tror jag att jag lär mig något i ovan nämda församlingar (men ibland undrar jag).
Ett exempel, för mer än 10 år sedan var jag aktiv studentpolitiker vid Uppsala studentkår, vi hade styrelsemöten varannan vecka med handlingar flera dagar i förväg, varje arvoderad förtroendevald skrev "detta har hänt" rapporter...som delades ut på mötet istället för att man skulle sitta och lyssna på någons dragning, när såg jag det senast på ett styrelsemöte i någon av de föreningar jag är aktiv i? Givetvis är jag själv skyldig...som inte driver på och förbättrar mötesdisciplinen...men men jag kan ju inte göra allt.
Skrivs snart
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment