Arbete, arbete, arbete

Det var så som förra veckan såg ut. Kul arbete dock, flera kurstillfällen, mässdeltagande i NackaFöretagarträff mm. Ibland undrar jag hur det kommer sig att det är så svårt att planera...kan det inte vara lite lagom...
Typiskt svenskt...att vilja jobba lite lagom, när gjorde en företagare det?
Min ambition att ha helt lediga helger...den spricker ungefär lika många gånger som det går i lås så jag borde vara nöjd.
Mässan blev en lyckad tillställning, ska lära mig bara att ha fotriktiga skor...fötterna tar stryk på mässor. Många nya kontakter vilket måste ses som syftet med att stå på mässa.
Annars går jag mest i väntans tider just nu och funderar på hur starta upp nästa skrivprojekt...idéer är mycket välkomna.
Lovar skriva mer än en gång denna vecka...
Må så bra

ljusare tider

Jag tillhör den delen av befolkningen som påverkas av ljuset...En solig dag och mitt humör är på topp, en dag som denna - ganska grå får jag glädja mig åt att solen faktiskt formellt gick upp 7.22 och kommer gå ned först 16.43, jämfört med för en dryg månad sedan så är det många timmar mer dagsljus.
Denna fredag kommer jag att fira att ljuset faktiskt återvänder snabbare och snabbare...
Trevlig helg

den speciella platsen för kvinnor som inte hjälper varandra...

Nu har diskussionen blossat upp igen...vi kvinnor är dåliga på att pusha och hjälpa varandra. Påminner mig om ett citat från Madeleine Albrights bok "there is a special place in hell for women who dont´t help each other"...vad betyder detta...är vi så dåliga som det sägs på att pusha fram varandra...drunkar kvinnor i manliga miljöer och anpassar sig?
Jag har inga svar...endast en gång i mitt arbetsliv har jag haft majoritet av kvinnor som jag jobbat med, lite svårt att dra slutsatser från. Men visst har jag märkt av avundsjuka och även blivit otroligt uppmuntrad av både kvinnor och män. Hur ska man hantera detta? Måste fundera vidare och diskutera vidare.

en ovanlig helg

Sol, snö och skidor, kan en vinterhelg innehålla något bättre?
Det börjar bli en vana nu, att åka skidor med syskonen i Sälenfjällen. Från början skulle vi ha åkt under trettonhelgen, men då hade två av 50 backar öppet... så fjällresan regnade inne. För att slippa sportlovsköerna och passa på medan "alla andra var i Åre och såg Anja" så blev det skidor långhelgen som var.
Tänk vad en helt ledig långhelg kan göra underverk med både humör och hälsa. Mer av den varan! Men jösses vad otränad jag var i år...måste skärpa mig så jag orkar stå på skidor hela dagarna. Tur i oturen så var det ganska kallt så det blev många pauser...ganska bra med sittlift också så att man får vila trötta ben.
Präktiga storasyster chockade småsyskonen med att rocka loss på afterski, men trivdes bäst hemma i stugans bastu.
Men som vanligt, som den entreprenör jag är så ska jag hela tiden utveckla och förbättra...jösses vad många pensionat och mysiga caféer jag har startat och förbättrat i helgen. Så har du en anläggning över - hör av dig. Drömmen om ett pensionat eller kursgård är i allra högsta grad levande...

en vanlig onsdag

Lyckligt lottad är jag som kan gå 7 meter utomhus till kontoret. Min hälsa borde dock ha en ordentlig promenad till kontoret. Idag var det dock lite för många minusgrader för att det skulle vara skönt. I detta underbara nyinredda kontor borde jag då sitta på min bak hela dagen och göra nytta...
Vem definierar vad nytta är för en företagare? Jo, jag själv. Tro det om ni vill idag har jag hunnit kommunicera med kunder, befintliga och potentiella. Haft samtal med min delägare. Läst material. Skrivit några rader på ett nytt projekt. Jobbat idéellt för en förening jag är aktiv i. Hunnit planera helgens skidresa med syskonen. Ägnat mig åt företagets ekonomi, ägnat mig åt min privatekonomi. Handlat lunchmat, ätit lunch...tro det om ni vill bakat bullar till nämnda skidresa...kört till stan för ett möte och för en invigning i käll av Driftig.nu...
Det var den titeln som fick mig att börja fundera vad jag gör på en dag...Just idag var en alldeles vanlig onsdag på kontoret - inga uppdrag ute hos kund...
Känslan efter en sån här dag är att allt och inget har blivit gjort...det handlar helt enkelt om inställning. From nu så kanske jag ska ta och ställa om mig... Jag har alltså varit nyttig idag.
ciao

märkligt med engagemang

Jag har många gånger funderat över hur det kommer sig att jag hamnar i olika sammanhang. Till exempel så är jag engagerad i ett flertal föreningar med företrädelsevis äldre kostymprydda herrar, typ Rotary och Företagarna. Givetvis har jag frivilligt blivit medlem i dessa organisationer, men ändå. Jag är inte medlem i syföreningen direkt...
Många gånger så förväntas jag också i dessa sammanhang representera yngre kvinnor i karriären, eller som i mitt fall då egenföretagare.
En teori jag har kring detta är att jag på senare tid har börjat säga ja oftare än jag säger nej. Får jag en förfrågan om ett uppdrag så tackar jag ja om jag tycker det verkar skoj eller om jag tror att jag kan lära mig något. Än så länge så tror jag att jag lär mig något i ovan nämda församlingar (men ibland undrar jag).
Ett exempel, för mer än 10 år sedan var jag aktiv studentpolitiker vid Uppsala studentkår, vi hade styrelsemöten varannan vecka med handlingar flera dagar i förväg, varje arvoderad förtroendevald skrev "detta har hänt" rapporter...som delades ut på mötet istället för att man skulle sitta och lyssna på någons dragning, när såg jag det senast på ett styrelsemöte i någon av de föreningar jag är aktiv i? Givetvis är jag själv skyldig...som inte driver på och förbättrar mötesdisciplinen...men men jag kan ju inte göra allt.
Skrivs snart

Snart fredag - balans i livet

Det bästa med torsdagar, är att det snart är fredag...Får man tycka så som egenföretagare, givetvis...i alla fall om det är jag som sätter standarden. Visst är det allt för många måste som vi hela tiden pressas in i. Som företagare så förväntas man jobba dygnet runt, och många lever också upp till myten och gör allt för mycket på för mycket tid. Eller är det så att vi är mer effektiva än vanliga arbetare? Själv sliter jag med att skapa balans i livet...lyssnad på stressforskaren Alexander Perski häromdagen, han pläderade för att vi skulle återgå till de gamla Benedikiner munkarnas sätt att indela dagen på i tre lika stora delar.
En del arbete, en del vila (sömn) och en del kontemplation av både inåtvänd art (i deras fall bön i vårt fall kanske mer tankar och meditation) och utåtvänd i form av samvaro med människor och framför allt naturen. Själv hävdar jag med bestämdhet att det går att hämta kraft i naturen, själv har jag en favvorit klippa som åtminstone den varma årstiden går att nyttja. Nu handlar det mer om att njuta av det återvändande ljuset, varje vecka får vi minst 25 minuter extra dagsljus - hurra!